Gnällvärlden – det här är #080 av #Blogg100

Du är en del av den, jag är det och alla andra, en del av en värld full av gnäll. Ser det när jag tittar på alla inlägg under Blogg100. De inlägg som ger riktigt många läsare är de där jag ”gnäller” på någon som inte levererat eller gjort något fel.

Jag är som sagt också en del av gnället för i ärlighetens namn har jag varit dålig att lyfta fram bra saker. Liksom jag är så många andra det också. Jag tänker på det när tågvärden ropar ut att vi kommer att hålla tidtabellen och hur det ser ut i sociala medier där SJ är omnämnda. Det gnälls så mycket att man lätt kan tro att inga tåg kommer i tid. Var är motsvarande uppskattning när tåget är i tid? Jag menar inte att vi ska hurra varje gång ska ropa hurra varje gång men det måste finnas lite balans.

Rent generellt skulle alla tjäna på om vi funderar lite mer på vad vi lägger vår energi på såväl privat som i jobbet.

Det var dagens gnäll.

10
  • http://deepedition.com deeped

    Det är dock ett både logiskt och vetenskapligt grundat beteende att vi uttrycker oss mer när vi är missnöjda – det bygger på att vi alla söker lyckomaximering ju

    • http://www.spazio.se Joachim Keim

      Så är det men innebär ju inte att det för den delen är det mest optimala. Lyckomaximering kan också uppnås med en mera uppskattande attityd och beteenden. Fast då blir det jobbigt för vi måste tänka lite mera än normalt.

      • http://deepedition.com deeped

        Fr a kräver det någon sorts rationalisering som bygger på att jag avsäger mig viss lycka genom att inte gnälla. Gnällandet handlar ju dels om att balansera upp mitt värde av en besvikelse och att flytta över felet på någon annan.

  • Magnus Ewert

    Det här är ju väldigt utbrett inom arbetslivet, eller med andra ord om allting funkar och det du gör blir bra, så reagerar knappast någon, men om du gör fel eller ett projekt missar lite så blir det ett herrans liv. Det hela bygger ju på att man regelmässigt förväntas göra rätt och lyckas.

    En kul tanke som slog mig, var att tänk om det hade varit likadant när det gäller sport och idrott. Då hade det varit så att om du vinner eller kanske även om du sätter ett nytt rekord så är alla knäpp tysta och säger ingenting, men förlorar du eller misslyckas med att sätta ett nytt rekord så blir det ett himla liv och du blir utskälld efter noter…

    Visst händer det även idag att idrottsmän blir utskällda, men då är det för att de misslyckats med flit eller gjort något annat dumt, inte för att de bara kom tvåa eller något sådant.

    Men… när vi nu pratar så mycket om team-building, samarbete och lagkänsla även inom IT-branschen, varför tar vi då inte även till oss synsättet att uppmuntra framgångar istället för att bestraffa misslyckanden..??

    Att uppmuntra framgångar föder framgångar, att bara bestraffa misslyckanden föder passivitet…