Idag skrev min fru (@seaske)ett väldigt bra inlägg på sin blogg Tänktanken – Kön eller kompetens.
När jag läste det drog jag mig till minnes ett eget inlägg från förra året. Polarisera din ledningsgrupp.
Samma tema. Lite olika formulerat. Det ena spetsigare än det andra.
Precis som det ska vara. Olika. Annars finns inget att prata om och det blir ingen utveckling och bara rätt trist.
Säg emot eller håll med.
032/100 av #blogg100
Idag var jag på ett föräldramöte i Näset SK, fotbollsklubben där Melker tränar och spelar. En stor eloge till tränarna som är öppna och ärliga med att de inte har alla svar på hur man bäst tränar juniorer i alla situationer.
Vissa saker är svårare än andra. Ett exempel är hur man sätter ihop lag som är jämna och där de bästa kan utvecklas samtidigt som de inte fullt lika bra också utvecklas. Det finns inga enkla svar på det. Det handlar om så många parametrar att det ingen modell passar alltid.
Att den diskussionen är svår märktes tydligt. Allt fler ord användes samtidigt som mindre och mindre faktiskt sades och otydligheten växte.
Fenomenet har jag sett på andra håll också så dagens tips är att observera hur många ord som används och hur lite som faktiskt sägs. Det kan vara en pusselbit för att förstå om något är svårt för dem som pratar.
Av förklarliga skäl är det viktigt att hålla det här kort.
026/100 av #blogg100
Min son och fem andra killar i området går i samma klass, leker och tränar tillsammans. Konstellationerna vem som är med vem kan ändras på 1 minut. Lika snabbt som alla sitter i en soffa hos någon är dom på var sitt håll eller dom som var sura på varandra är nu jordens bästa vänner för alltid. Så böljar det fram och tillbaka och på ytan tycks det alltid fungerar bra.
Hur det däremot fungerar under ytan är beviset på hur fungerar på riktigt. Där under ytan finns mönster som ibland innehåller avvikelser. Däri finns också svaren på hur kompisarna mår och trivs på riktigt. Avvikelserna kan synas när någon är låg, någon drar sig undan eller någon inte får var med.
Som förälder och vuxna har vi ansvaret att se mönstren, förstå dem och prata om dem med barnen. Gör vi det tränar och lär vi dem att själva se mönster och förstå och hantera dem. Vi blir förebilder för barnen och vi visar att vi inte lämnar dem i sticket.
För inget barn förtjänar bli övergivet.
018/100 av #blogg100