Etikettarkiv: Resilience

Om en seglivad dammsugare. #010 av #blogg100

1974 eller -75 stack jag ner dammsugarslangen på den snart 10-åriga Voltadammsugaren i skurhinken. Mitt antagande var att den kunde suga vatten. Det blev en blöt fläck på golvet som sakta växte till en sjö. Samtidigt ändrade ljudet från dammsugaren sakta karaktär på ett oroväckande sätt. Jag stängde av på den blekröda knappen men pappa hade redan hört och upptäckte så klart vad som pågick.

Pappa monterade isär dammsugaren och la delarna i solen för att torka. På eftermiddagen satte vi  ihop den igen och städade vidare till någon gång på tidigt 80-tal. Då började det tjuta från dammsugaren igen. Diagnosen var troligt lagerfel så vi monterade isär den en gång till för att byta lager på motoraxeln. Den fortsatte sedan som städhjälp fram till 2004 då den till slut hamnade på soptippen. I över 30 år hade den fungerat med några reparationer under tiden och pappa hade varit en taskig konsument.

Det är inte givet att det gjordes bättre dammsugare förr i tiden men jag tror att vi generellt tog bättre hand om dem och var bättre på att laga dem när de gick sönder. Går något sönder idag köper vi utan större reflektion nytt och det gamla hamnar på soptippen. Ibland gör vi det bara för att dammsugaren har fel färg.

Ur ett hållbarhetsperspektiv är det ohållbart att vi i längden slänger saker som fortfarande fungerar  eller med liten insats kan lagas. Samtidigt bygger hela vår ekonomi på att vi ska handla så mycket som möjligt för att människor annars blir av med sina jobb – ett inte helt lätt val i det system vi lever i.

Att det är kul att laga saker som gått sönder är en annan historia.

Vad lagade du senast eller slängde du det på tippen?

10

När spänningen försvann och strömmen gick. #005 av #blogg100

Hade en plan för den här kvällen för att hinna med en massa saker innan tre jobb dagar i Stockholm. 19.42 blir det strömavbrott, 748 anläggningar i Askim, Hult är drabbade och min plan måste ändras.

Eftersom vi inte bor på en plats där det händer vare sig ofta eller länge är det lätt att bli nonchalant  och inte riktigt ta på allvar att det kan inträffa och vad konsekvenserna kan bli. Nonchalansen i vårt hushåll är att vi inte har hundra koll på var alla ficklampor finns och att de har fulla batterier. Jag vet var vi har stormkök men osäker på var bränslet är i fall det blir långvarigt och vi behöver värma vatten. Bara att börja rota fram allt, hämta in mera ved, tända en brasa och en massa ljus, stänga rum som vi inte behöver använda för att spara på värmen. Helt enkelt förbereda huset på att det kan ta lite tid innan strömmen slås på igen.

När strömmen försvinner går det inte att titta på TV-längre, möjligheterna att komma åt internet begränsas, aktiviteter som kräver mycket ljus blir svårare att göra. Strykjärnet vill inte starta, hur länge håller frysen kylan, har vi väckarklocka som går utan ström, blir det en kall dusch i morgon bitti?

Hur som helst blir det väldigt uppenbart att vårt sätt att leva är väldigt sårbart när vi är så beroende av elektricitet. Vi tar det så för givet att den alltid finns att vi inte planerar för att klara oss utan. Det skulle vara nyttigt om alla tränade på strömavbrott en gång per år och det är enkelt att göra. Slå av huvudströmmen i huset eller lägenheten och se hur länge ni kan fortsätt leva som vanligt och som ändrar sig – lite vardagsedge.

Strax efter 22 var strömmen tillbaka, en anläggning verkar inte bli klar förrän 01.00.

Nu när jag skrivit klart det här ska jag packa färdigt och kanske ses vi på #sj400 i morgon.

 

10