Det händer att jag blir helt uppslukad av det jag gör. En känsla av stark koncentration infinner sig och tidsuppfattningen blir helt skev. Samtidigt tänker jag inte så mycket på hur och varför jag gör det, det bara händer.

Idag var det en sådan dag i Sälen. I åk efter åk var gravitationen utförsliften. Känslan från snön, ljudet av skidorna mot snön var guiden utför. Inte tankar, bara känsla. I alla åk är förmågan i balans med utamingen. De åken lämnar ett lyckorus efter sig, åk som göra att jag vill åka mer, längre och fortare och brantare.

Fenomenet  som kallas flow myntades och beskrevs av psykologen Mihály Csíkszentmihályi. Att vara i flow är en skön känsla som alla borde sträva efter att uppleva oftare. När jag hamnar i flow är det samtidigt en utmaning att hitta det på nya nivåer. Som på skidor, brantare, fortare, längre.

Dagens skiddag står i bjärt kontrast till veckans första skitdag som var allt annat än flow men det är nästan glömt nu.