Att höra ens barn säga sitt första ord är en obeskrivlig känsla. Vilket ordet är spelar mindre roll. När det första ordet är sagt bygger barnen, genom att lyssna och härma, snabbt upp sitt ordförråd.

Vissa ord får de höra oftare än andra. Som till exempel sitt namn. Tyvärr finns det också några ord som de får höra allt för ofta och som kletar sig fast. Både som ord men också betydelsen av dem. De påverkar barnens beteenden och de kan lätt skapa tvivel om den egna förmågan. Jag tänker på orden nej, inte och sluta.

Så småningom växer barnen upp och risken är stor att orden följer med som ett tugummi som inte går att ta bort. De fortsätter att själva använda orden. Först under sin utbildning, sedan på jobbet och åter när barnen skaffar egna barn. Det hela börjar om för en ny generation som programmeras.

Orden nej, inte och sluta är som en våt filt över organisationer när det gäller att nyttja och utveckla kreativitet och innovationskraft. Det hindrar medarbetare att nyttja sin fulla kapacitet.

Så sluta säga nej och använd inte dessa begränsande ord mer, inte någonsin.